Från kylan och vinter och skrapa rutor och åka tunnelbana. Och det är ljuvligt att kunna äta frukost ute på balkongen på morgonen, efter att en sovit så länge en vill och vaknat av sig själv. Att sitta i solen efter frukost i bara linnet, och känna hur kroppen suger i sig D-vitamin. Efter en stund känna doften från huden, av sol. Vi har bilat runt och tittat på sådant som fallit oss in. Suttit på stranden och ätit medhavd lunch medans vi kisat mot solglittret.

Det är festival i stan och jag är på riktigt helghumör, fredag kväll och solen värmer fortfarande. Jag sitter på torget med en två tre öl och några vänner och vi lyssnar på en röst som är så fin att jag får gåshud. Vi går till andra torget och ser Bob hund och det är som att hela stan är där framför scenen. Dansar och sjunger med och det är ett stort lyckorus. Ibland behöver det inte vara svårare än att skicka iväg ett sms med en inbjudan som troligen inte kan feltolka.

Jag fortsätter lyssna på Fluffans tunga andetag och önskar att tryggheten kunde bero även när han inte är nära. Rusar in till Fluffan som spelar datorspel och jag. 228;r ursinnig över att människor dör i Medelhavet och slåss i södra Europa. Och på Kos för att får komma till bättre ställen, och i Sverige brinner flyktinganläggningarna.

Hur ska man hinna stanna upp mitt i allt? Inte en droppe alkohol under hela midsommarhelgen men däremot jordgubbstårta, några chokladbollar och några chips med tillhörande dip. Lika med att jag har ångest och har inte magen blivit större? Arg, ledsen och bara besvikelsen över att leva med mig själv. Ska väl ta och rycka mig i kragen om någon stund, det är ju en dag imorgon också osv. Ge mig lite lugn! Länkar till det här inlägget. En jävla belastning är vad man är.

Det enda jag behöver är mat. Det är äntligen helg, en välförtjänt sådan. Vi sover till halv tio, sen kaffe i soffan. Granola, jordgubbsyoghurt, blåbär. Bara trosor, tunn spets-bh och linne halva dagen. Vi köper varsin rejäl skiva hängmörad ryggbiff till kvällen. Finncrisp, philadelpiaost och fikonmarmelad till lunch. En kopp Gamla Söders Höjder till det.

Det som inte sägs behövs skrivas ner. För vi vet ju alla att man annars spricker lite inombords, och så vill vi ju verkligen inte ha det. Och det är klart jag gör det. Vi möts upp efter bröllopet, hänger bara vi tills vi ledsnar och drar vidare, det blir alldeles för sent och vi är hemma igen halv elva på förmiddagen, sover, ligger, sover, ligger tills åtta på kvällen. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Upplagd av emma sofie w.

Imorgon drar jag norrut igen. Sedan jag kom tillbaka till Sthlm har jag knappt varit ensam en stund. Fikor, öl, mat med kompisar - som jag längtat efter det! Så det kan finnas bra killar där? Så uppenbart nu i efterhand att det liksom var jag som inte riktigt gav någon chans? Tur att P hade mer tålamod än mig.

Hela distansen i orden gör att man kan prata om det med bordsgrannen, ungens dagispedagog eller sin morsa utan att på något sätt väcka den anstöt man föreställer sig att den svettiga processen med utbytande av kroppsvätskor borde göra. Först ska jag ha egentid och sen ska jag ha sex. Och på fritiden horar vi lite.