Jag vet att jag har varit världens sämsta på att blogga. Men som jag skrivit tidigare så bloggar jag för mig, och inte för någon annan. Sen är det ett plus om folk är intresserade av mitt liv. Allt har hänt sen sist. På tok för mycket har hänt. Livet har kännts som helvetet på jorden och jag har ibland bara skrattat bort det och skakat på huvudet. Det är liksom inte mitt liv. Allt det här händer inte. Nu har jag varit sjukskriven en ve.

Jag vill oxo kunna slänga iväg ett blogginlägg bara sådära.

Tio tips till dig som planerar att bryta benet. Ja här sitter jag med ett brutet ben. 5-10 dagar innan du bryter benet. Det som händer är att huden lossnar ändå men stannar kvar inne i gipset. Tokigt va? Lösningen blir att ha en spottkopp bredvid sig men efter ett tag ser innehållet i den ut som något som skulle kunna rinna ur öronen på en zombie så då måste man ändå släpa sig.

Loppan, Liten och livet som småbarnsförälder! Efter två veckor på Gotland är vi snart hemma igen, med ett barn mindre i bilen. Lova får vara kvar några dagar till med mormor och morfar. Nu är det Ellens tur och jag har aldrig sett ett så prickigt barn.

Förut brukade jag stressa över bloggen och tänka på saker jag skulle skriva men som aldrig blev av och aldrig blev tid för. Nu gör jag inte det längre, eller möjligen någon enstaka gång ibland. Ätandet går åtminstone framåt för tillfället, han äter en halv liten burk till lunch så nu har vi börjat prova att ge en halv stor burk iställ.