Som man bäddar får man ligga. I en debattartikel i DT med titeln Rätten att överklaga vargjakt får inte trollas bort. Beklagar sig Svenska Rovdjursföreningens Generalsekreterare Ann Dahlerus över att man numera inte kan överklaga vargjaktsbeslut. Till glädje för några få, men till nytta för ingen. Detta visar ju bara än en gång, att hon inte förstått. Får jag underrätta fru Dahlerus att detta är. Många av de skjutna vargarn.

Sven-Åke Stigsson var synnerligen upprymd. Grusvägens ojämnheter, som annars upplevdes som besvärliga, passerades nästan obemärkt och inte ens den annalkande älgjakten kunde lägga sordin på Sven-Åkes humör. Han, hatade nämligen jägare och älgjakt så pass att blotta tanken svärtade hans syn och rynkade pannan. Men inte idag, tänkte han samtidigt som bilen kom över sista krönet innan avtalad mötesplats. Det allra mest upplyftande uppdraget som chef var när nya väsenskyddsområden skul.

Vargens påverkan på miljö och försörjning. Svårt det här med genetik eller? Håll med om att det är lite knepigt att hitta starka länkar mellan allt genetiksnack och verkliga varglivet. För mig känns det mest som att konstruera upp ett problem som skall motivera att Sverige behöver ha 2000 vargar. Till en av mina bloggartiklar fick jag in följande mycket intressanta kommentar. Jag tyckte den var så bra att den berättigar till en egen artikel. Den kommer från Sten Malmgren.