Jag minns mina tidiga tonårsdagar, då jag kände mig stor, hoppade med hästar, spelade piano och läste böcker. Nu känner jag mig liten, får allergi i stallet, lyssnar på spotify och läser tyvärr mest facklitteratur och stryker under med rosa penna. Och en grådassig dag som denna, 25 mil norrut från hem, känns det så tråkigt. Så i dag vill jag gråta för den vackra våren, för kärleken och allt det. Men det kan jag inte, för vad hjälper det? Och det är just det som f.

Forskare och trebarnsmor bloggar om politik, historia, kultur och feminism. Storkyrkan gammal, men ny. Välsignades till sitt ämbete 1339 efter hans enhälliga val föregående år. Det var hit hans relik bars i juli 1514 av ett stort följe lett av ärkebiskopen, för 500 år sedan, efter att Hemmings festliga skrinläggning skett i Åbo. Vi har även gjort studiebesök i Finlands nationalmuseums. Som jag fick äran att publicera i igår.

Jag har inte glömt bort bloggen, den har bara legat i träda, precis som våren gör under hela vintern. Och hela den här våren har liksom legat inbakad i frost och iskalla vindar, tills nu. Det är som sägnen säger. 16 plusgrader visade temperaturen, som på beställning idag och både hundar och ungar vad glada och folk for man ur huse för att fira våren. Yle ställer igång för direktsänding! Fast man bor här! Mika och jag åt m.

Gick ut på härliga, dagliga promenader i solen. Inledde varje morgon med yoga. Gick till Friends och lyssnade på Noviastuderande som sjöng låtar ur les Misérables. Läste igenom den ombrutna versionen av Älgflickan utan att hitta ett enda fel. Fick ett arbetsstipendium av Svenska kulturfonden. Skidade och såg fyra vargar cirkla runt mig i skogen. Klippte till en klänning genom att skära.