Om mörker med stort M och flickan som strör för mycket glitter i såren. Förälskelse är som att bli uppäten och tvångsmatad på samma gång. Dammar som brister bland andra dammar vid tanken på ett par glasögon får mig att tro att den fysiska kroppen vet saker om min tidslinje som resten av mig inte hunnit fram till än. Att den anar en skuggestalt dold i mörker som jag själv knappt ens kan skymta i periferin. Om några månader kanske allt ser annorlunda ut.

Det gör för ont att vara ledsen så istället låtsas jag vara arg, men man kan inte ändra namn på känslor. Kan inte ändra namn, byta stad, rädda ett brustet hjärta. It would degrade me to marry Heathcliff now; so he shall. I mina ögon är Jo.