Idag är sista dagen av min två veckor långa inskolning. På måndag är det På Riktigt. 1,1 patient per arbetad timme vilket är nära målet.

Hemmafru på 23 år med två barn. En huslig och klok, kvinnlig och prydlig liten dam. Hyllar könsroller med hela mitt hjärta och diskuterar gärna genus. Välkommen! Fredag 4 januari 2013. För två år sedan skrev jag det första inlägget. I dag skriver jag det sista. Skulle min son bli i tvingad en prinsessklänning på en lekträff? Både mot mig men också allmänt på internet.

Tisdag, januari 17, 2012. Ser många av livets vägskäl närma sig. Val som ska göras utan något facit i hand. Sätter på mig skygglapparna och traskar långsamt vidare. Låtsas som om tiden inte går. Som om framtiden väntar tills jag är redo. Tick, tack, tick, tack. Stanna eller flytta? Jobba kvar eller söka nytt? Åka på den där kongressen och riskera göra bort mig? Eh, hello, den är i ett soligt land. Måste åka! Tick, tack, tick, tack.

Mitt liv som ST-läkare på väg mot specialistkompetens. Barn, ST och flytt. Nu ska jag återgå till att njuta av min bebis, julhelgen och den goda maten. I fortsättningen ska jag försöka bättra mig när det gäller uppdateringen på bloggen. Måndag, december 29, 2014. Psykiatriplaceringen är avslutad sedan en tid. Jag hann med att vara både på avdelning, akuten, öppenvård.

Hon hade väntat länge på det här. Hon vill inte lyssna på det jag har att säga. Hon vill inte se allvaret i min blick. Hon får en remiss i handen. Vad är det här? Jag försöker förklara. Förklara utan att oroa alltför mycket. Förklara varför jag skriver den där remissen utan att vara pessimistisk. Senare samma kväll är leendet borta. Ibland hatar jag att ha rätt.

Vägen till sjuksyrra och allt som hör till. Läkemedel, läkemedel, läkemedel. Kontroll av tryckförband i ljumske. Kan härmed titulera mig sjuksköterska! Kvällen kommer att ägnas åt middag med de finaste, iklädd examensklänning samt raggsockor. Dagarna 3 lär säkerligen ägnas åt blint stirrande på The Brosch.