Lördag, augusti 21, 2010. Onsdag, maj 12, 2010. Tack till alla ni som läst bloggen, i synnerhet ni som kommenterade. Utan er hade WfT gått under för länge sedan.

Den tiden som var, blev jag. Barndomen, händelser och andra betraktelser. Det var i Barcelona jag förstod att jag kunde engelska. Väl framme i Blanes avskärmade vi oss från resten av resesällskapet och gjorde vistelsen på vårt egna lilla sätt.

Ironin kastar en snöboll i mitt ansikte, därefter kontrolleras det rostiga hänglåset som bevarar det svenska mörkret under den mörkaste perioden. Precis som en övergödd unge i ett välfärdshem av lagommentalitetsklass. Jag skrattar mig igenom mörkret under den ljusaste perioden. En timme senare var plattan klar. Ironin och cynismen startade tidigt. En helg för inspiration väntar. Titta aldrig för länge på moln.

fl! Ungefär sådär skrev Ebba Grön för nästan. 30 år sedan, och nu har turen kommit. Vi lyfter alla hattar vi har för alla som. Kommit på våra spelningar, lyssnat på. Vår musik, älskat oss and hatat oss. Dock hinner vi köra ett sista gig. Det är en hyllningsfest till. Världens bästa Rasmus, som ska ha. Det allra största tacket av alla.