Oj, bloggen har legat i vila hela sommaren. Nå, nu är vi här igen! Mycket har hänt och det mesta är sig likt. Länkar till det här inlägget. Monika och jag gör en utflykt till hennes ås. Här är det fikapaus och passivitetsträning för hästarna. Här hemma har ett gäng småhingstar flyttat in i grannhagen. Yngsta är ett år och äldsta fyra. De är ju bara så underbart vackra. Men så lyfte de på huvudena.

A horse doesn t care hou much you know until he knows how much you care. Så där, lite uppdatering om Viva! Jag vill förstås gärna ha energi i gångarterna men jag vill ha kontroll. Det är intressant det här med omvänd psykologi! Samtidigt som det blev jobbigare än förväntat att springa hem och även tråkigt vid bommen, när man kanske förväntat sig att komma ut i hagen med kompisarna, gjorde jag själva ridturen trevlig! Nu an.