Jag blir alltid rätt sentimental när det börjar närma sig årsslutet. Tacksam för det som varit fint, eftertänksam kring det som varit tufft, och så bubblar det av något märkligt behov av att summera det hela. Så nu gör jag det, i vanlig ordning och för åttonde året på raken. Att jag tyyp ska få en till bebis precis när bebislängtan börjat göra sig påmind igen. Som ren properhetsmagi över vilken sunkig t-shirt. Att min vän överlevde sin bröstcancer! Sommarkrisen.

Allmänt trams och sammelsurium på ett och samma ställe. Viktigt och oviktigt i min lilla värld. Lakritsdraken hissar och dissar, tycker och tänker och presenterar ett och annat I-landsproblem. Det ska kännas kul annars kvittar det. Eftersom jag inte vet vad jag vill så låter jag helt enkelt bloggen vara så länge. Kanske återkommer jag, kanske inte. Tack för att just DU har läst, det har betytt massor! På återseende. Är du kraftigt byggd? Det där m.