Familjen Fredriksson, när vi två blir tre. För ett tag sedan blev vi kontaktade av en journalist från vår lokaltidning, Hallandsposten. Hon skulle skriva en serie artiklar om adoption och ville intervjua oss om vår adoption och vår tid i Kenya. Nu har artikeln med oss publicerats och vi tänkte även lägga ut den här. Vi blev lite förvånade när vi såg tidningen, hela första sidan och ett helt uppslag handlade om oss.

8230;om vår långa resa mot ett efterlängtat mål. Eftersom vi varit förbjudna att publicera identifierbara bilder under processens gång har det mest varit ryggen man sett av J på de bilder vi ändå lagt ut. Det var en allvarsam liten grabb vi mötte i Nakuru. Första korten med mamma och pappa. 8230;det var spännande och kul men samtidigt lite läskigt just då.

Om mig och den här bloggen. Veckorna och månaderna går och vi väntar och väntar. Jo tydligen så har St Lucy hört av sig om att de vill ha lite kompletterande information. Nya läkarintyg, utdrag ur belastningsregistret för oss båda, uppdaterad ekonomisk information och till sist ett förtydligande om en sak som står i vår utredning. Kan det vara så att de funderar på att ge oss ett barnbesked? .

About our adoption of little James in Kenya and a fantastic journey for the Johannsens to become a family. Idag för exakt ett år sedan fick vi möta vår son för första gången i Nakuru, Kenya! Vi förstod inte varandra, men det gick ändå fort att lära känna hans personlighet, behov, vanor och rädslor. Det var en intensiv men fantastisk tid.

Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd! Min resa för att bli pappa. Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd! Det var det första Sixten sa när vi klev av planet i Köpenhamn. Det har gått två och n halv vecka sedan vi kom hem. Vi fick ett grandiost välkomnande på Kastrup av familj och vänner, tusen ta i alla ni som tog er tid att hälsa på oss! Men det är en fröjd att handla, utbudet är så stort och varorna tar inte slut i första taget! Så mycket bra mat det finns, men så dåligt frukt o grönt disken är! .

Eftersom jag för tillfället spenderar mina dagar med att spana på livet utanför fönstret råkade jag se detta för någon vecka sedan. Mannen klättrade omkring på taket mittemot utan säkerhetslina. Han såg inte heller ut att göra något arbete på taket. Fram och tillbaka kröp han, med livet som insats. Vårsolens skira ljus börjar långsamt värma och väcka oss från den långa vinterns dvala, mjuka upp våra sinnen och kroppar, pocka på uppmärksamhet och fylla våra ovana ögon med rörelse.