Om bildning som mer än bara litteratur. Den här texten har publicerats tidigare på Frihetssmedjan. Här kan jag inte annat än att hålla med. Det stämmer att Sverige tappat bildningen och jag tror det är ett av den svenska skolans problem. De glider lätt över till samhä.

Nyligen publicerade Marcus Oscarsson ett inlägg på Facebook.

FeMiNiSM, CaLLeiSM oCH aNDRa iSMeR. För det finns massor att göra för tjejer;. 1 Gå inte och hoppas på att bli gift. 2 Gör allt som du har lust med. Allt som passar för killar passar också för tjejer.

Om att älska det man gör och göra det man älskar. Om viljan att förbättra världen eller i alla fall göra något i världen lite bättre. Och hur man når dit. Igår visste jag inte om jag skulle komma iväg på den efterlängtade långresan på grund av sjukdom. Har febrilt knaprat vätskeersättning och annat och idag kan jag glatt konstatera att jag är lite, lite bättre! Men jag vägrade låta mig ne.

Det är idag exakt ett år sedan jag postade mitt första blogginlägg. Nu har min e-bok kommit ut. En essä, skriven i affekt, som syftar till uppvigling, våld och anarki. Finns att köpa via Smashwords. För ynka 2 dollars och nittionio cent. Den finns även på andra platser, till exempel borde den finnas på iBookstore och vi får se om den dyker upp på fler ställen framöver.

Digital nomad within 75 miles radius.

Strödda, spridda, slumrande och samlade tankar. Kunskapsutveckling i stället för måluppfyllelse. Läste en artikel i DN. Till frukost idag, 12 januari. Använd din ledighet till eftertanke, om än i små doser! Det ska jag försöka göra.

Jag gillar att fläta ihop tankar, människor och idéer. Nyligen har jag arbetat med att publicera texter på arabiska och dari. Språk som läses från höger till vänster. Det var rätt klurigt innan jag fick ordning på det. Kändes lite som att köra i vänstertrafik; till slut började jag till och med att drömma om texter som flödade åt andra hållet. I just det här fallet gick det bra ändå utan at.

Vi har alltid varit en liten familj, även om vi är tre barn, och nu finns det dessutom tre barnbarn, men det har alltid liksom varit enbart vi. På grund av olika omständigheter har vi inte mycket släkt här, och den vi har är kontakten bristfällig med. Vi skulle bara skjutsa hem dem, blev inbjudna på en kopp te, och blev kvar där resten av kvällen. Det var en fin eftermiddag och kväll, med många skratt och så oerhört mycket värme att jag fortfarande nu känner det i bröstet och i magen.

Nej, det blir inga 100 blogginlägg. 65 blev det, men nu hoppar jag av Blogg100. Den klipske läsaren har antagligen räknat ut detta själv för länge sen, för ska man få ihop 100 blogginlägg måste man ju skriva dem också, och den här bloggen har lidit svår brist på just blogginlägg på sistone.