Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter. Av Michelle Adams var väl inte riktigt vad jag tänkt mig. Lite för många tankar och spår för att snyggt kunna sys ihop på slutet. Det var som om att jag boken igenom väntade på ett antiklimax som aldrig riktigt inträffade.

Efter vinterdimma kommer virvlande vår? 16 mars, 2018. Men jag läser i alla fall, inte i rasande takt tyvärr, men så att jag längtar till boken och så att jag känner igen mig själv, den passionerade läsaren. De samtalar med varandra också, böckerna, jag älskar när det händer alldeles slumpmässigt. 8211; glider in i Elin Willows. Enbart av orsaken att de båda jobbar i. Våren, var välkommen! Jag började j.

Sannolikt är den även utläst inom mycket kort.

8223;She is too fond of books, and it has turned her brain. En sjuårig, naken och nedblodad flicka vandrar rakt in på ett bankkontor i Stockholm. En stund senare vandrar hon ut därifrån, med en större summa pengar, och försvinner spårlöst. Ingen vet vem flickan är eller vart hon kan ha tagit vägen. Fortsättning är på väg och jag kommer säkert läsa den också. Länkar till det här inlägget.

Om det jag hinner läsa, det jag vill läsa och om listorna som bara växer. Eftersom jag minst sagt ligger efter med min läsrapportering och mitt bloggande kör jag en snabbvariant för att åtminstone mentalt komma ikapp lite. Extremt korta kommentarer på min majläsning följer! Flynn, Gillian Gone Girl. Hon kan skriva och det är sträckläsning som gäller! Guorio, J-M Hyssj. Zafón, Carlos Ruiz Himlens fånge. Och tyckte mycket om Ängelns lek.

Här skriver jag främst om de böcker jag läser. Nån enstaka gång bloggar jag om filmer jag ser, sånt som jag pysslar med för tillfället och annat smått och stort som sker i min familjs vardag. Hon söker nya kontakter och dessa leder henne in på vägar hon inte hade tänkt sig. Tisdag, december 18, 2012.

Har jag en dålig dag kanske någon dör av Christian Unge. För drygt ett år sedan hörde Christian Unge av sig och undrade om jag ville läsa ett bokmanus som han arbetade med för tillfället. En bok började ta form där Christian skrev och berättade om sitt läkarliv och sina misstag som läkare i Afrika och i Sverige. Självklart ville jag läsa, både hedrande och spännande att få det förtroendet.