Medan Midnattsloppet pågår några kvarter härifrån och merparten av mina vänner roar sig kungligt på way out west ligger jag i soffan och kollar upp utställningar, restauranger, caféer och barer jag vill besöka i new york om några veckor. Känner peppen komma smygande vid sidan av den stora lämna-Ivan-våndan. Tänker få med mitt gäng att äta här, bara för att. Anteckning Ivan, 18 månader. Vet inte riktigt om den här rubriken är speciellt relevant längre? Nu avsluta.

Ge mig nåt att drömma om, vi kommer aldrig bli som dom. Att vakna en måndag, snooza några gånger och sakna det där ljudet när någon prasslar med presentpapper och snören, skramlar med kaffekoppar, försöker smyga fastän vi vet att jag bara låtsas sova och vakna till ljudet av. Att vakna en måndag, ett år äldre och trött, så himla trött. Låter lite fel när jag säger det högt till någon som undrar hur mycket jag fyller.

Hittade en bild på instagram från Gamlestadens bibliotek i Göteborg. Och gu vad glad jag blev av den. Malte och glitterhästen uppställd bredvid fina fina Jag är jag och bland regnbågsflaggor. Härligt! Fredag 14 augusti 2015. Herregud vilka underverk ett tomt hus och lite tid kan göra! Jag tog mig till och med ur fånstirrar-läget och fick ordning på en del gammalt och skrev lite nytt. Jag önskar att jag kände så.

Nämen det här var ju festligt. När allt nästan tog slut. När vi åkte gem från Dalarna i. Men det kan man ju inte gå och tänka på. Bloggen, vem är du? Mars 4, 2014. Helgen var fylld av god mat å ena sidan och av en liten sväng av magsjuka å andra sidan. Jag vaknade tidigt på lördagen och kände att allt.

Ok, lilla bloggen, det är inte du, det är jag. Det börjar ta form, det här drömlika, ofattbara. Att få ge ut en bok. Och jag tänker att det ju blir lite knöligt och onaturligt att beskriva den processen som en anonym Fröken K. Och jag vill verkligen beskriva den processen, för det kommer ju helt utan tvekan uppta en stor del av hjärna och hjärta under resans gång.