This is the show! Livet som seriefigur av Rut och Harry Anderson. Tredje, och sista akten. Tack för det här året. Nu är det dags för oss att sluta blogga på den här adressen. Fint har det varit och vi har känt er kärlek. Hoppas att ni har känt vår. Tills dess att vi ses igen, var rädda om er och glöm inte att vi älskar er. Som man viker upp, uppskattningsvis en kapacitet på 17 kubik. Eller här är jag snarare en 80-årig kisande flori.

The pond in which all of us floats. And there are revolving doors. Doors on the rudders of big ships. There are doors that open by themselves. There are sliding doors and there are secret doors. There are doors that let you in and out but never open.

The words have wings as swift as light. Posted in Någon annan stans. I ångan av vår andning. Men de försvinner lika snabbt. Posted in Någon annan stans. Som föll av sin gren. Någon av de här kvällarna. Från våra blad och ansikten. Såg jag månen röra sig. Såg den cirkel i tiden.

Igår var jag på bio och såg Tarantinos nya film, det var underhållande och bra i skådespeleriet. Gå och se den, det blir bra så. Anywho, jag har ritat om en stripp och märkt att visst utvecklas man lite med åren. Denna ritade jag för två till tre år sedan. Nu kallnar mitt te samt förstånd, så det är bäst jag avslutar med några visdomsord. Skaka aldrig hand med en man vars strumpa hasar ner för hällen.