Igår tog jag avsked av min pappa. Precis innan midnatt i fredags dog han i frid på sjukhuset i Karlstad. Han blev 60 år gammal och fick ge sig i kampen mot cancer. Min pappa gick sin egna vägar. Det gjorde honom till honom. Han hade stora, grova och ofta skitiga händer som för mig förmedlade en känsla av trygghet. De händerna spelade också handboll, och hade det inte varit för min pappa hade nog inte jag spelat handbol.

Gnistrande kallt och gnistrande vackert. Gnistrande snö, kyla och is. När vi vaktade en katt. För nästan ett år sedan fick vi en hårig kamrat på besök. Katten Tufsan bodde hos oss i tre veckor när husse och matte var i Thailand. En sällskapsjuk popcornälskande katt, men ack så hårig.