Ja så har det varit i nästan tre veckor. Jag brukar inte däckas men den här gången blev det både doktor och sängläge. Nu är det okej igen som tur är. Egentligen är det tur för nu är det snöröjning som gäller dag ut och dag in. Det är inget stopp på det. Jag kan inte minnas när vi hade så besvärligt väderläge senast. Den här manicken är räddningen. Tack tack för det jobb den gör! Och snögubben, det är förstås mannen min! Tur man har en vig och modig man! .

Jeans är ett basplagg i min höst-vinter-vår garderob och eftersom hösten närmar sig eller höstterminen i alla fall kändes det som att det var läge att kolla igenom vad som fanns och fungerade. Det blev ett nyinköp i mörk färg och så fanns ett par hela mörka och ett par trasiga ljusa redan. De nyköpta har jag fixat idag - jag begriper inte vad man ska kunna använda de minimalistiska fickpåsarna till så jag utökade dem. Nu funkar de till både mobil och nycklar! Tisdag 25 juli 2017.

Mössa tycker jag är det svåraste att sticka. Eller ja, att sticka en mössa är inte så svårt. Men att få den att passa perfekt, det är knepigt tycker jag. Så jag har haft samma stickade mössa. Men nu har jag ändå tagit modet till mig och stickat en ny mössa. Mönstret är Deep Woods Touqe. Det ljusa garnet är glittrigt sockgarn från Limmo design. Och jag är så himla nöjd! Men tofs och allt! Lördag 18 november 2017. Ett par färdiga sockor! Mönstret är Cable Rolling Socks.

Min blogg handlar främst om kunskap och lärande. Men jag gissar att det även blir lite allmänt bloggande om mitt alldeles normalt galna liv. Att känna vinden i ansiktet när man är sju år. Jag vill berätta om ett av mina starkaste minnen i livet. Det är ett minne som väcker oerhört starka känslor hos mig. Så fort jag tillåter det. När Max var sju år blev han isolerad på sjukhuset för att han skulle benmärgstransplanteras. Max var isolerad i över en månad i sträck. H e l a tiden.

Fredag, oktober 24, 2014. Lyfta maskor testades och det var roligt, men lite pilligt. Torsdag, juli 04, 2013. Sommarvarma dagar och kvällar gör att lusten att sticka växer. Jag har ännu en gång gett mig i kast med sjalen Pyttipanna av Maria Samuelsson. Första gången jag försökte kom jag och beskrivningen inte riktigt överens, men skam den som ger sig. I bilen från Arlanda på väg norrut knäckte jag äntligen koden! Garnet, det hittade jag i Prag och det är Daphne Lace från.

Nu har jag äntligen fått färdigt något. Men som sagt, nu så. Garnet till dessa sockar är köpt ofärgat från Garn and mera. Garnet gillar jag fortfarande så det förtjänar verkligen ett bättre öde. Det får nog däremot ligga till sig ett tag.