Det som inte dödar mig, gör mig stark! I fredags hälsade jag på hos Rebecca. Äntligen kunde vi få en dag då vi båda hade en bra dag och kunde ses. Jag åkte till henne och hade med mig kakor som vi lätt åt upp. Vi hade mycket att prata om och satt i tre timmar innan jag blev hämtad av Nicklas.

Det har varit rätt mycket norrsken de senaste veckorna, tyvärr har det varit mest fart under sen kväll och natt när jag varit tvungen att sova. Men i förra veckan hann vi i alla fall med att fota lite. Allt som står i denna blogg är sådant som bara kommer upp i mitt huvud och sedan kommer ut i text. Det är inte lönt att hetsa upp sig över något jag skriver. Det går hur bra som helst att låna mina bilder så länge man hänvisar tillbaka hit. Grattis på din dag 3.

Ellen, Moa och lillasyster Lilly. SmåSteenarnas äventyr i stora världen. Då tackar jag för mig. Och med det börjar den här bloggen gå mot sitt avslut. Den startade som en bildblogg för syskon, vänner och släkt långt bort. Den tog en vändning som jag aldrig kunnat föreställa mig. Men den kommer sluta så som det var tänkt. När två små blivit, inte bara storasyskon utan också stora skolbarn.

Posted in Okategoriserade on 27 november 2013 by Rebecca. Fy vilken fasansfull tanke! Nä, bäst att jag går bort till matskålen och ser till att få några till bitar i mig innan. Får för sig att komma ner från TVn och äta hon med. så ja, bäst att ta sig några bitar nu. On 18 maj 2011 by Rebecca. Imorgon blir Alvin, Alfons och Agnes 8 veckor. Så här stora och vackra har de nu blivit! Brorsan .

I am a bird now. Hursom, jag sitter inne för att min syrgasslang inte räcker ut till stolarna på altanen. Det går givetvis att ordna genom att flytta syrgasmaskinen men frågan är om det är värt det. Jag planerar varje rörelse jag gör. Är det värt ansträngningen att flytta maskinen för att kunna sitta på altanen i fem minuter? Jag skulle nog må bra av lite sol.