Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd! Min resa för att bli pappa. Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd! Det var det första Sixten sa när vi klev av planet i Köpenhamn. Det har gått två och n halv vecka sedan vi kom hem. Vi fick ett grandiost välkomnande på Kastrup av familj och vänner, tusen ta i alla ni som tog er tid att hälsa på oss! Men det är en fröjd att handla, utbudet är så stort och varorna tar inte slut i första taget! Så mycket bra mat det finns, men så dåligt frukt o grönt disken är! .

Är det verkligen så svårt? Detta är inte ens specifikt för vår del av världen, så här ser det även ut i andra delar av världen där betydligt större andel av befolkningen inte är vita. Hur skevt är inte det? För oss som ser ut som normen är självklart färgen på plåster ett icke problem. Men är det verkligen så svårt att tänka sig in i hur det kanske kan kännas för andra innan man börjar raljera eller trycka på gillaknappen? Lördag 1 augusti 2015.

Vi har nu nått vårt mål och har blivit föräldrar till en härlig liten kille, Marcus, vår efterlängtade son. Vårt äventyr i Kenya är också över och vi är tillbaka på hemmaplan igen. Vi är väldigt glada och känner en enorm tacksamhet över att vi fick möjligheten att bli Marcus föräldrar, särskilt efter att kenyanska myndigheter bestämde sig för att stoppa all internationell adoption. Vi avslutar med detta denna bloggen.