Men jag är så jävla irriterad på typ allting just nu. Har en hemsk mensvärk och gårdagens smink får mig att likna ett aber. Nej, jag vill inte skriva, men jag måste. Liv Inte det här halvlivet med sjukersättning och terapi.

Örebro stadsbiblioteks utbud av böcker om Wicca tycks magert. Tre böcker från religionshyllorna hittade jag dock som verkar mer eller mindre intressant. Ikväll är jag ensam hemma med hundarna och planerar att spendera några timmar med Ronnie Sandahl och hans bok Vi som aldrig sa hora. Jag är så sprallig! Det liksom spritter i hela kroppen så fort jag kommer att tänka på vad jag skall göra imorgon. Ni ser, jag skall besöka.

Ett väl beskrivande ord av vem jag brukade vara. Till viss del fortfarande är. Att jobba bort identitetsstörningen samtidigt som jag jobbade bort saker som jag identifierade mig själv med - det blev dubbelt så svårt. Det om nåt var jag. Sår och skorpor och döda ögon. Det var så mycket jag som nåt kunde bli. Jag var ju den där impulsiva människan som en aldrig visste var en hade. Minst fem gånger i veckan.