Förlåt att jag bara slutade skriva. Men har ingen som helst blogglust nu när jag är hemma. Jag menar denna blogg var till för mitt år när jag var i USA, men nu är jag som sagt inte i USA längre. Så istället för att bara sluta skriva ska jag nu med tårfyllda ögon ta farväl till denna blogg. Jag kommer nog aldrig tillbaka. Tack till er alla som har hängt med under mina äventyr på andra sidan pölen. Om ni saknar mig för mycket kan ni alltid gå in på min andra blogg som du hittar här.

Den grymma Cheerleadern i White Sharks. Jag kommer numera att blogga på www. se men denna blogg kommer inte försvinna, kommer bara inte skriva aktivt på här. My life is on top.

Restaurangen lag alldeles vid vattnet och jag tror att deras specialitet ar fisk och skaldjur. Det var i alla fall bland det godaste jag har atit. Sedan sa hoppade vi alla in i bilarna igen, med alla stora klanningar, och korde tillbaka till Oconto, ca. Vi akte hem till Clair dar vi tog lite fler kort och tog det lugnt. Resten av dagen var chill sadar. Gjorde val inget speciellt, forutom att skypa med familjen och kompisar. Pa kvallen sa byggde vi en koja i et.

Jag har fatt vanner har for livet, manniskor som jag aldrig skulle veta existerar om jag inte kommit hit, nu kanns det som om j.

Sleep can I do on a plane. Which I will have a lot of time to do as it turns out. Så sjukt trött! Klockan är 4. 15 på morgonen här oc hajg har varit uppe sen tidigt igår morse och donat och nu är jag äntligen klar med packingen! Kole åkte precis hem, hade inte han varit här och hållt mig vaken ve tjag inte hur det gått, men iaf, nu är det mesta klart.