Jag är på intet sätt en sån där fin människa som alltid ger pengar till tiggare eller ens tar mig modet att se dem i ögonen. Men jag önskar jag vore det. Varför skäms vi om vi tror att vi gör rätt? Antagligen för att vi inte gör rätt. Vilken rätt har jag att fråga? Är inte det den största förolämpningen? Vilket hyckleri måste inte den som sitter på gatan under en dag och ser oss alla passera få se prov på? Inget jag har är mitt.