Den här bloggen har verkligen fått lida till fördel för livet. Jag har inte haft tiden att sätta mig och skriva på kvällarna, som jag alltid gjort förr. Kanske har jag inte heller haft behovet, eller orken. Men jag saknar det, och jag känner att det där behovet har lagts på hög. Förr ventilerade jag ut allt som behövde komma ut här. Jag pyste och pyste och exploderade lite och sen pyste jag lite till. Vart är mänskligheten på väg? Varför skäms vi inte? Men trots allt detta så behöver jag min ventil, jag .

8211; baserat på en verklig historia. Tänker att jag borde skriva något. En uppdatering fem månader längre fram i ett liv. Så snart jag slår upp ögonen möts jag av ett stort leende och ett skratt. Jag ligger här och sjunger. Och sjunger falskt men fint. Själv har jag inte fått mig en blund,. Jag tycker om dig,.

Lite om mer än mer om lite. Lyckan låst i öppet sinne bland fritänk och blöjor. Öppnar dagen med små presenter av nuet. Dimman sluter sig om dammens invånare. Ökar takten i morgondimmans blinda värld.