Jag har blivit ännu tråkigare. Jag är en sån där trist jävel som tycker att det är så sjukt häftigt att vara människa och hyfsat vid liv och medveten idag i april 2010. Och jag tillstår gärna att jag har lite svårt att balansera min entusiasm och fascination för hur allt funkar och vad som händer och hur det hänger ihop. Svårt att balansera det med att kanske bara vara. Och ta det lite piano. Vi kan inte backa bandet.

För Nomins, av ett Nomin. Här är ingenting för knäppt för att sägas. När jag ser det här klippet blir jag förundrad över hur vackert man kan åldras. Jag älskar den här låten, texten är helt fantastisk och hon har skrivit den. Denna idé är ju bara till att sno rakt av. Billigt, om inte gratis, praktiskt och snyggt. Så sjukt avundsjuk på denna unge.

Allt från tankar till rapporter från omvärlden. Väl mött på andra sidan. Borta bra och borta bäst? Jag kommer på mig själv med att längta bort. Jag brukar inte vara så här, men när jag ser att snön har omvandlats till vatten när det kommer ner från skyn så blir jag uppriktigt ledsen. Därför att jag inte hunnit med en riktig fjällsemester och vet att det snart kommer vara försent. Jag vill vara i mitt paradis en vecka minst. Det kommer inte hinnas med i år. Jag vill ha en ny lägenhet.

Den här bloggen har sett sitt sista inlägg och kommer att stängas ner snart. Jag har istället förflyttat mig till min nya blogg som opretantiöst kallas för Trådlösa bekännelser. Jag är rätt dålig på att blogga och det skyller jag på vinterdepressionen. Samtidigt tänker jag nog inte be fröken k. Att klippa till mitt hår ikväll efter x glas vin. detta med tanke på hur det gick förra gången. jag går nog till marie igen till veckan.