Fröken Kung - en helt vanlig kung. Det var en gång en kung som hade ett alldeles eget kungarike - Megalomanienborg. I detta kungarike försiggick både det ena och det andra. Och sagan därom bör läsas från början. Baklänges, eller nerifrån och upp om man så vill. Ja, här doftar övergivet slott minsann. Regenten flydde till verklighetsvärlden och tycks ha fastnat där. Tisdag, september 23, 2008. Länkar till det här inlägget.

Om sorgen över cafét Kiviks Lilla Råa. I sommar kommer det laxrosa huset på Eliselundsvägen 49C inte längre ha en smidesjärnskylt med slingriga svarta bokstäver och gröna blad. Den har vi monterat ner nu. Och för första gången på sex år behöver jag inte känna de eskalerande bekymmer veckorna före påsken och sedan under helgerna fram tills i augusti. Jag fick förbud av vår fantastiska styrelseordförande Anna Katarina att driva caféet och spenderade iställe.

Visst har jag mig själv att skylla att jag gick i utbildningsfällan. Men det var å andra sidan inte jag som hade gillrat den. Jag var bara dum nog att tro att man kunde påverka sin framtid genom utbildning. Bitter? Det ligger inte för mig men kanhända har jag blivit det.

Jag kommer aldrig överleva med livet i behåll. Jag kom hem och fortsatte tvätta med Aleppotvålen. Men det blev inte bättre och istället för att tvätta håret var fjärde dag fick jag tvätta det varannan dag för att det inte skulle bli för fett. Till slut gav jag upp. Jag kollade utbudet av ekologiska schampon i samma webbshop.