Från kylan och vinter och skrapa rutor och åka tunnelbana. Och det är ljuvligt att kunna äta frukost ute på balkongen på morgonen, efter att en sovit så länge en vill och vaknat av sig själv. Att sitta i solen efter frukost i bara linnet, och känna hur kroppen suger i sig D-vitamin. Efter en stund känna doften från huden, av sol. Vi har bilat runt och tittat på sådant som fallit oss in. Suttit på stranden och ätit medhavd lunch medans vi kisat mot solglittret.

Vill du leka med pappa? Avundsjuk på sig själv. Jag tycker inte riktigt att det resonemanget håller. Ponera att jag gärna vill att någon obekant snygging ska komma fram till mig på krogen, snacka dirty med mig och helt opåkallat hångla upp mig mot väggen. Bör jag då alltså göra så mot andra? Varsågod att ta efter. Då slipper vi en massa elände.

Berries, mushroom and flowers. And who took a walk here? More to see in our part of Swedish Lapland. Minne av en riktig polare från min tid i Omsorgen. Alf var expert på keramik och Stryktipset. Jag är på gång! 8 maj, 2014.

Att leva livet med familj, gård och företag. Lamningen förlöpte utan större problem, någon enklare lägesrättning i form av framben som inte kommer som dom ska eller lamm som kommer med bakdelen först, då måste man försiktigt trycka tillbaka lammet och dra fram bakklövarna en och en så de kommer ut först. 34 lamm på elva tackor blir snitt 3,1 levande per tacka. Inga dödfödslar eller ofullgånga lamm. Länkar till det här inlägget. Nu har lammen börjat komma.

Jag skriver om livet; det som händer här å nu. Nu skriver vi 2018! Ja, jag vet att det hunnit bli februari - men ändå. Nu var det ett tag sedan jag skrev i dig. Nå, det har varit ganska mycket. Upp och ned och hit och dit. Jag har känt mig som en urvriden disktrasa, upphängd och nedsläppt. Håhåjajja, med orden om livets elementära regler i ryggraden är det svårt. Ansvar, hänsyn och omdöme, sa klassföreståndaren på högstadiet. Den skulle ha funnit på 1970 och 1980.

Maken la sig tidigt ikväll, trött efter sitt morgonpass och till 11-åringen sa jag att det var bra för foten att sova länge, så honom nattade jag klockan nio. I bakhuvudet hade jag möjligheten att istört få sträckläsa slutet av Liza Marklunds senaste deckare Järnblod. Önskar jag haft baddräkten med mig. Sista läger dagen, sista lägret.

I min bakgrund fanns en mamma som stickade stort och smått och en mormor som var lika duktig. Jag behövde aldrig sticka i yngre år. Men påverkad blev jag förstås. Just sådana episoder då ett brev plötsligt anländer med endast en vante i, men en mycket speciell vante, brukar jag ta upp och berätta om, när jag då och då håller föreläsningar om vantar och vantmönstrens historia.

Ni som vill kan istället följa mej på Instagram där jag heter Mariaaaz. Som ni ser har jag tagit time out från bloggandet. Och jag vet inte när och om jag tar upp det igen. Jag känner mej just nu inte inspirerad att skriva inlägg. Gjorde iaf premiärbadet i Sinksundet den här veckan.