Nu bor vi i vårt hus! Äntligen bor vi nu i vårt hus! 20 juni hade vi slutbesikting, fick nycklarna och flyttade in. Det vi aldrig pratar om del 2. Tidigare i vår skrev jag ett första inlägg om svårigheter att få barn, om missfall och den ständiga frågan om syskon. Det inlägget går att läsa här. Varför inte prata om det vi aldrig pratar om? .

Jag berättade ju häromdagen att vi var ute på sjön i fredags, jag tycker att det är så himla skönt att åka ut på sjön och blir lite sugen på att skaffa en båt då och då. Dressing, marinerade bönor, pastasallad, picknick, salladskrydda. Min ena systerdotter har tjatat i ett par månader om att hon vill sov.

Äntligen är det dags, för mitt peppigaste Monthly Makers. Klicka på respektive bild för att komma till ursprungsinlägget. 2010 stickade jag min första färdigställda halsduk. Den blev 4 meter lång och var inspirerad av en bild på The Beatles från Help! Där bandet står på skidor, svartklädda, med samma långa halsduk virad runt alla fyra. 2011 fortsatte jag att sticka, vilket resulterade i en väldig mängd halsdukar. Bland andra den här färgbomben i fluffig mosstickning.

Om psykiatri utifrån mina erfarenheter som patient. Vem är det som ska våga söka vård? Vems liv är viktiga att rädda? Jag skrev om i förra inlägget. Efterlyser också att man ska ge en mer nyanserad bild av psykiatrin. De är inte ensamma om det. Företrädare för psykiatrin verkar ofta tycka att det viktigaste att säga är att det mesta fungerar bra, och att de flesta får hjälp som de är nöjda med. Att man inte får glömma det. Som det är nu sållar man bort en d.

I ett tidigare inlägg berättade jag om två burkar jag ställt på terassen. De innehöll delar av ett gammalt lakan plus färgämnen. Nu, efter en dryg månad, tyckte jag det var dags att se hur det blev. Om annattofrön kan man läsa här. Den här bilden gör inte verket riktig rättvisa.