Det vill säga, inte jag, fastmer mina närmaste grannar. Jag har sett gröngölingar festa i myrstackar, men jag tror att myror står högt i kurs. Så vem hackaren är får jag låta vara osagt. Att jag uppskattar att bo i ett land med årstider. Reading in the Garden, 1915. Men jag skulle gärna se att de var fördelade lite annorlunda. Jag kan inte ens hela .

Zaremba om Majdan och annat. Som vanligt mycket läsvärd, minst sagt. Länkar till det här inlägget. Ja, det var längesen sist. Har i alla fall läst en del bra och intressanta grejer i tidningen. Först ett fint reportage om drottning Siliva. Det var nog allt i monarkistisk riktning just nu. En gammal men intressant text från Forskning och framsteg om Hej matematik.

Skriver mest om stadsbyggande och trafik samt om Stockholm och Gotland. Att leva som man lär. På den senaste tiden har flygets påverkan på klimatet hamnat i fokus på klimatdebatten. Flera kända personer med Malena Ernman i spetsen har förklarat att de ska sluta flyga för klimatets skull. Men vad gör de som borde veta mest, klimatforskarna? Hur förhåller det sig till en genomsnittlig svensk? Länkar till det här inlägget. Snart är Gasklocka 4 riven.

Nu gör jag äntligen det jag länge tänkt, nämligen flyttar bloggen till Wordpress. Förhoppningsvis har alla inlägg och kommentarer kommit med till min nya adress, och förhoppningsvis slutar kommentarsfältet att bråka med några av er. Hejdå Blogger, tack för de här tolv åren. Och ursäkta den taffliga layouten, jag orkar inte pilla med sånt. Tråkigt! Fy fan vad jag hatar bankandet, smällandet, förstörandet. En av mina få kvinnliga kollegor är ungefär tio år.

Johnny och Ylle jobbar båda som hundar i ateljén på Terrängvägen i Västertorp. Inte precis ett perfekt par. Det har utdelats en hel del svavelosande gliringar dem emellan. Här har de dock skärpt sig och poserat för fotografen. Vi anar ändå vad de tycker om varann. Idag har jag äntligen kunnat trycka min tupp igen. Lithofärgen tar så lång tid att torka. Minst två färger till ska det bli.

Min vardag präglas av vanor. Hur mina dagar ser ut, när och hur jag gör saker. Men så är jag ju också en vanlig människa. Lik mina vanor, i överensstämmelse med mina vanor. Styrd av vanorna? Nåja, lyckligtvis lever jag ett ganska normalt socialt liv; jag håller mina eremitiska böjelser i schack. Men också vanor som tillåter mig att bryta med.

In all the wrong places. Lördag, mars 31, 2018. J ämförelsevis tyst utanför fönstret. Planen idag består av långläsning i sängen och en sen brunch. Måndag, mars 26, 2018. Vår i New York 2018. På altanen i morse förångades andedräkten av kylan. Men på eftermiddagen hade vårsolen värmt upp så pass att jag inte längre kunde bära mössa. Och Central Park var fyllt av vårtecken. Solens reflektion i höghusens fönster förp.

Nödvändigt så här års - Slottsträdgården Ulriksdal. Vanligtvis svartklädd kvinna med alldeles för tung kameraväska på axeln.

Med krydda och en del snygga bilder. Från en, för många okänd del av Sverige. Onsdag, april 11, 2018. Vernissage VI - Nu extranummer med spök. Nog finns det ett och annat. I alla fall kan jag inte förklara vissa fenomen, som jag trots allt råkar ut för i vardagen. I förrgår kom jag att tänka på en f. kollega, som jag inte sett på . ja, det är minst två år sedan. Undrar vad hon gör nuförtiden. Men var är hon nuförtiden, tänkte jag.