Krunis, filip och fredrik. Den 24e var jag och Linnéa och såg Markus Krunegård live på södra teatern. Filip kommer liksom på köpet. Utsikter, isbjörnar och rädisor. Linnéa hittade en isbjörn att ha på huvudet i vinter.

Tänk vad ont det gör när man inser att man inte är mycket värd för vissa såsom man trodde att man var. Att det spelar ingen roll hur mycket man ibland försöker och även ställer upp - det är aldrig det omvända ändå. Ska det verkligen vara så svårt? Ska man behöva känna sig så ensam? Tänk vad lite förberedd man är på vissa av livets berg- och dalbanor. Och så en till sak när jag ändå är igång.

F n rätt ut sagt vad livet ska kännas svårt ibland. Ibland vill man bara lägga sig ner och dö,men man får inte man har många att ta hänsyn till framför allt sina barn och barnbarn. Allt känns så j la ruttet just nu precis allt. I år har jag väntat.

Tur att de får vila på flyget. Jag ska hälsa på käraste fröken Nordevall! Som resesällskap får jag dessutom kära lilla mamma - inte illa pinkat? Mmm, jag ser framför mig en dag i solen i en Parisisk park så man får sol på näsan inför det väntande parisiska rödvinsglaset som bara väntar på mig vid kvällning. Mums fillibabsan! Det är dags f.