15 januari, 2013 av polwackt. 8221;Ge mig din hand. Med dig vid min sida. Vi är bara i början. Vi får pröva oss fram. Vi har en lång väg framför oss. Sjung sååå vackert av Sarah Dawn Finer med text av Mauro Scocco. Nu har vi varit hemma en dryg månad. Det känns emellanåt som väldigt länge och Kenya känns avlägset samtidigt som Kenya känns nära och väldigt verkligt. Vi har njutit oss igenom de lediga dagarna och nu har pappan börjat jobba. Jag ska vara mamma, .

Ny telefon kräver nya vantar. Jag stickade ett par tumvantar där tummarna går att öppna så slipper man ta av hela vanten när det är kallt ute. Mönstret är lite omgjort från ett gammalt stickhäfte från Allt om handarbete. En sista akt på föreställningen. Innan naturen åter igen bugar och tackar för sig. Innan det är dags att försvinna bakom ridån. Av kyla, snö och mörker.

Den handarbetande alten, som mellan korten hon tillverkar, gärna läser mängder av små bokstäver. Idag spenderade jag många timmar på Skövdes Stadsbibliotek. Detta för att studera och skriva vidare på min essä. Det gick bra, fortsätter imorgon.

Sytt, pärlat, virkat, klippt och klistrat. Jag stickade ett par vanliga raggsockor för ett tag sedan. De satt inte bra och användes bara ett fåtal gånger. Så jag repade upp dem och stickade de på bilden. Dessa har som synes inget vanligt skaft utan jag testade en ny typ av superstretchig avmaskning istället. Jag tycker att dessa är perfekta att tassa runt i hemma nu inför jul. I helgen stod jag i e.