För jag vet inte hur jag ska bära på mer utan att explodera och när jag mitt i ett hållet andetag känner den blöta nosen mot min halsgrop och hans tyngd när han lägger sig ovanpå min bröstkorg, som för att beskydda mig mot allt som gör ont, så brister det. Om det bara inte gjorde så fasligt ont. Om jag är stormen, är han lugnet. Det är dom små sakerna han gör. För om jag är stormen, så är han lugnet.

With every beat of my heart. Måndag 20 februari, 2012. Finns inget som tyder på att någonting skulle ändras till det bättre. Hur mycket jag än kämpar för att göra rätt, så blir det ändå bara fel. På nåt jävla sätt går det alltid åt helvete ändå.