I think the tears have run out. I feel like you never gave US a chance. I fought for you when things were impossible. I carried your burden when you wanted to give up. I stood by smiled on the outside and screamed on the inside. I was there for you ALWAYS. You took my support for granted. And then you let go. I thought I was strong enough to fight. I do it for ME.

Detta med könsindentitet, könspolitik, individfokus och bla bla blaaaa, det är ett jävla gissel. Det började med Kajsa Ekis Ekman. Faan vad störigt det är med 2 namn. Kan hon inte bestämma sig? Varför skriver hon under med ett töntigt smeknamn? Hatar när man lägger till -is på slutet. Det är femininiserande för skulle en man få den där ändelsen? Om in.

Men istället är jag småsint och gråtig. Ligger hemma sjuk i nån slags infektion som gör mig matt och andfådd. Har ju mer frihet men samtidigt större krav på mig och detta gör att jag måste bli bättre på att arbeta systematiskt och proaktivt. Jag jobbar med kommunikation och tänkte dela in mitt arbete i delområden till exempel.

Jag brukade få rollen som allmän sminkös innan halloweenfesterna, och det var ganska kul. Tidigare har jag jobbat en del med Linköpings Guideklubb och gjort deras smink inför spökvandringar och sånt, men roligast tycker jag att det är när jag har gott om tid och verkligen får grotta ner mig och nörda in och pilla länge med något. Du börjar med en kroppsdel, jag har för enkelhetens skull valt min ena arm.

mina nojor, mina nöjen, mig och mina ord. Soja under bordet, J i sängen. Den blå linjen över hela stan och gråt inombords. Sa jag nåt om att jag räknande ner tills mina bra dagar blivit en VANA? Tyvärr, imorgon är jag tillbaka på 21 igen. For a minute there, I lost myself. Undrar om det är mina meds som kickat in eller om jag bara. skärpt till mig, liksom.