Nä nu tar jag och avslutar den här bloggen! Enough is enough som somliga säger. Inte alls omöjligt att det blir nån annan blogg nån gång, men det får komma när det kommer. Vill ni nåt finns jag på facebook och i verkligheten. Ajöss och tack för fisken! Jovars, Monk.

En fågel kan störta när som helst. De är opåtlitliga, fåglarna. Kanske funderar du själv på att skaffa hjälm? Det tycker jag gott att du kan göra. Möjligheten att lägga till små texter i vänstermarginalen lockar mig oerhört. Lyckades jag bara peta in en text i högermarginalen också vore mitt liv faktiskt drägligt. Att söka tröst på institutionen. A momentary lapse of reason.

Bloggen som en gång hette Död åt gemene man gick i graven. Dryga året senare återvände den. Lite som en zombie, dock med betydligt mindre aptit på hjärnor och mer på urdjur, rymden och sovjetiska kameror. Jag kan inte komma på en rubrik, så det får vara bra såhär. Valet gick inte riktigt som jag hoppats på. Jag känner dock att jag inte har så mycket att säga om det, det mesta har redan blivit sagt. Så låt oss byta ämne. Jag är inte i närheten av min balkong.

Vem är jag att finnas? En blogg om en lärarstudent i Uppsala och dennes upplevelser, våndor och lycka. Vardagsfilosofiska betraktelser och underfundiga underligheter behandlas i denna blogg. Allting naturligtvis med passande ödmjukhet. Jag är vanlig, men samtidigt fantastiskt extraordinär. Han var en riktig sjusovare.

Thursday, May 22, 2008. Nu är det en ny bokstav igen; P. Den här gången känns det jättebra, på alla sätt! Är lite rädd för att känna för mycket såhär i början. När jag blir kär har det ju en tendens att skita sig. Vi ska ses imorgon igen. Om han inte ändrar sig. Men det gör han inte. Har lite ont i magen. Wednesday, May 14, 2008. Det är svårt det där men på det hela mår jag så mycket bättre nu. Tänk vad lite kroppskontakt kan göra för självkänslan. Inte helt sunt, jag vet. Monday, May 12, 2008.

Time to kill - time to spill. För oss som tycker att livet är ett ord vi inte behärskar. Vi letar febrilt efter ordboken, men fan, vi hittar den ju aldrig. Det är för oss jag skriver. Fullständigt uteslutande för dig, er, för mig, för oss. Men jag kan inte läg.