Ingen visste hur det gått till, plötsligt fanns den bara där. Runt, runt, snurrade den, tumlaren i tumlaren. Som en karusell, fast mycket snabbare. Runt, runt, runt. Den här hunden har långa öron, och den försöker åka iväg från nyårsafton på en raket.

Ett fåfängt försök att bringa ordning i min stökiga hjärna. Plast i kk i rurgi. Det gick upp ett ljus.

When Words Fail, Music Speaks. Hon kan inte fly, kan aldrig bli fri. Så hon måste fortsätta andas tills livet kommer återe. Många pratar om att man inte är sin sjukdom. Att man inte ska tappa bort sig själv bland alla symptom som slåss om uppmärksamheten. Man ska se det ljusa även i det mörka. Man ska inte låta sjukdomen ta över ens liv. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag tänker som såhär att det är en sak att leva.