Packar upp mina föräldrars boksamling ur ca 60 banankartoner. D å har de änd. Å med sorg i hjärtat kört flera fulla billaster till tippen och loppis. Deras bokhyllor är som en summering av 1900-talet. Och en del av 1800-talet. Vackra inbundna samlade verk av Karlfeldt och Fröding. Lagerlöf, Lagerkvist och Lagercrantz.

Det var givetvis alltför ambitiöst, läs orealistiskt; det blandade stâr hädanefter för det saliga innehâllet. Litteratur, film, sprâk och annat. Håret Dra någon hårt i det. Det verkar ju faktiskt logiskt även om jag aldrig tänkt så, hinner jag tänka.

Nu gör jag äntligen det jag länge tänkt, nämligen flyttar bloggen till Wordpress. Förhoppningsvis har alla inlägg och kommentarer kommit med till min nya adress, och förhoppningsvis slutar kommentarsfältet att bråka med några av er. Hejdå Blogger, tack för de här tolv åren. Och ursäkta den taffliga layouten, jag orkar inte pilla med sånt. Tråkigt! Fy fan vad jag hatar bankandet, smällandet, förstörandet. En av mina få kvinnliga kollegor är ungefär tio år.

Ella heter jag som skriver om livet efter. Livet efter en diagnos, och med en sjukdom som är på god väg att göra mig blind. Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.

Om filmer jag ser, böcker jag läser och saker som händer med mera! Augusti 4, 2015 av Gabrielle. SL må ha en policy som formellt tillåter politisk propaganda av det här slaget men uppenbart är att SL helt saknar fingertoppskänsla eller lyhördhet för vad som verkligen kan anses ok och vad inte. Ordentligt bortgjorda! 8221;Vem älskar Posten? 8221; frågade jag en gång i bloggen.

Lördag, januari 24, 2015. Ny Blogg - hänger ni med? Så nu har jag äntligen fått till början till en Ny Blogg. Denna känns alltför förknippad med New York City och mitt liv där. Så det kändes mest naturligt att vända blad. Mitt västkustsliv får helt enkelt en egen blogg. Det handlar ju inte om någon revolutionerande skillnad direkt. Jag är ju samma gamla Saltistjej. Om det känns vemodigt eller sorgligt att avsluta denna bloggen? Att ni är mån.

Vägen till jobbet kantas av vackert uppställd natur. Men också av stora rätvinkliga nybyggen som det ska bo folk i. Man längtar efter lite organiska former i allt det släta och rutiga. Som jugend för ett sekel sen, det skulle väl se fint ut i förorten? Vill inte hantera den heller. De tar betalt för att det ska fungera. Blev det då vi cyklade över en mil när det var lördag. Eller en ruggig massa cyklande.

Om det blir trångt i stugan. En länk som kan vara bra att ha. Jag genomkorsade min kommun i dag, promenerade längst de slitna gatorna, funderade över hur den fattiga kommunen slits mellan gentrifiering och turkifiering. Det biodynamiska kaféet och den alternativa bokhandeln på avenue Louis Bertrand stängde samma vecka men nu har en hipstrig ölbutik med kvällsöppen servering öppnat där bokhandlaren slet. Vi har ställt ut pelargoner på fönsterbrädan mot gatan.

Textningen av teve, dvd och biofilm i Sverige är hotad, till stor del av försämrade villkor för undertextare. Vi vill att tevebolagen ska börja se till kvalitet och inte bara till pris när de köper in sina texter, vilket kan bidra till en högre kvalitet av svenska undertexter och en stabilare situation för oss undertextare. SDI verkar ha börjat granska och korrläsa en del av de undertexter man lämnar in. Länkar till det här inlägget.