17 juni, 2014 2 kommentarer. 18 februari, 2014 2 kommentarer. I alla fall, såhär skrev.

Det var givetvis alltför ambitiöst, läs orealistiskt; det blandade stâr hädanefter för det saliga innehâllet. Litteratur, film, sprâk och annat. Håret Dra någon hårt i det. Det verkar ju faktiskt logiskt även om jag aldrig tänkt så, hinner jag tänka.

I have mislaid the key. I have mislaid the key. And think of nothing; I see and I hear nothing;. Yet seem, too, to be listening, lying in wait. No garden appears, no path, no hoar-green bush. Neither father nor mother, nor any playmate;. Only an avenue, dark, namless, without end. That death begins after life.

Texter om bildkonsten under gotiken, renässansen och barocken. Och vars karaktärsdrag präglades av upproriskhet, melankoli och paranoia. Denna gång har turen kommit till den flamländske landskapsmålaren Cornelis van Dalem. Sett ur detta perspektiv är det fullt logiskt att konsthistorikerna ofta försökt tolka in allehanda subversiva budskap i målarens bildvärld. Bland annat är det lätt att i flera av Cornelis motiv ana en slags nostalgisk och proto-kommunistisk längtan tillbaka ti.

On Jag bjuder på mig själv. On Jag bjuder på mig själv. On Jag bjuder på mig själv. On Jag bjuder på mig själv.

Den goda smakens väktare sedan 2013. Two lipsticks and a lover. Arför är franska kvinnor sexiga och eleganta även om de har jeans, t-shirts och håret i en hästsvans? Vad är deras hemliga knep? Det frågar sig Helena Frith Powell i boken. Two lipsticks and a lover. Och till sin hjälp har hon en uppsjö av franska kvinnor som alla verkar helt med på noterna att just fransyskor har något speciellt vi andra nationaliteter saknar. Författaren är brittisk så vi är britterna och de är fransyskorna.

Om den här bloggen och om mig. Man ville frilägga den sanning som förväntas ligga oss just utom räckhåll. Man vill det fortfarande, men gör det inte längre här. Partiklarna som slungats i gångarna där nere. Man tänker sig dem nu som en svagt lysande massa, en täthet, hopkurade av rädsla för grävarnas tänder och pålmaskinens bultande. Det är bara upphörandet som förenar dem. Utan det vore de inget annat än lösryckta spillror av tid som förflutit.

De har debiterat mig dubbelt för aborten. All gravidvård är gratis men om man förlorar sitt barn får man hosta upp. Jag betalade i kassan den dan då jag gjorde den, men nu har de skickat en faktura. Att ringa och bråka om priset på sitt döda foster. Gud förbjude att vi ens skulle få tag på någon genom min barnmorska när hon satt i telefonkö en hel arbetsdag för att det skulle hända. Jag kan inte sjukskriva mig alls. Från vad? Vem skulle betala mig för min frånvaro? Till minne av vad.

Några spadtag i tidens lösa sand. De flesta författare som gett ut böcker på eget förlag har skrivit poesi. Prosa är sällsyntare och därför är Adéle Måsbäcks. Kvinnan bakom namnet är ungefär så okänd och anonym som en författare kan bli. Och hans hustru, Amanda L. Gustaf Nordins claim to fame är att han, som den första i världe.