Varför inte så viktigt? Mitt älskade barn. Du vet ännu inte att jag finns, men jag lovar att hämta dig så snart jag kan. Upplagd av Jakten Efter Total Lycka. Länkar till det här inlägget. Hur kommer ditt hår att lukta? Kommer du att dansa till musik och sång eller är det inte riktigt din grej? Hur blir vår första tid tillsammans? Är du liten eller stor när vi får dig? 1, 2 eller 3 år? Minns du något av din bakgrund? Fredag 3 juli 2015.

Känslor, känslor, känslor. Nu har vi kommit hem från vår utlandsresa. Vi hade det jättebra med mycket sol och värme. Och det bästa av allt, jag lyckades till stor del koppla bort tankarna kring barnlösheten och levde där och då. Trodde att resan skulle fylla på min energi och ork men så blev det tyvärr inte. Snart semester och mer väntan. Lilla jag och min längtan.

Efter diagnosen - hopp om ett gott liv med endometrios. Länkar och hjälpmedel att ladda ner. Så var semestern snart slut. Trots brist på sol och värme, och mindre brist på blåst och regn, så har jag haft det riktigt, riktigt bra. Jag har mått bättre än vad jag gjort de senaste två åren.

Fru Infertil - när alla andra får till det. Detta är platsen för oss ofröbara, obotbara, ovilliga och utanföriga stackars själar som inte har barn. Fru Infertil skriver rappt, kärleksfullt och vasst om barnlöshet, feminism, normkritik, antirasism, heteronormativitet och andra skitordningar som styr vår tillvaro. Ibland tappar jag fotfästet helt. Varför gör jag det jag gör? Varför har jag fattat de beslut jag har fattat? .

I hela mitt vuxna liv har jag längtat efter barn. Nu efter över två år av sorg och besvikelse varje månaden då jag får beviset på att det ännu en gång inte lyckats vill jag nu dela med mig av tankar och känslor kring ofrivillig barnlöshet. På onsdag ska jag tillbaka för ultraljud. Känner mig redan lite nervös för det. Hoppas så innerligt att allt ska se bra ut. Detta inlägg postades i barnlöshet. På väg in i klimakteriet. Så nu är jag igång igen, på väg mot nästa förs.

Det var en liten pojke, vår lilla son som aldrig fick leva mer än några månader i min mage. Vi satt på sjukhuscafét och väntade, hela tiden gick jag in på toaletten oc.