Min längtan efter dig! Nu går det lång tid mellan inläggen. Vet inte riktigt varför men det känns lite konstigt att skriva nu förtiden. Jag startade denna blogg för att skriva om vår barnlöshet och om allt det innebar. Nu när vi har fått barn så nu känns det konstigt att skriva. Jag vet också hur ont det gjorde i mig när jag hade följt en blogg under lång tid och sen fick dom barn. När jag hade det tufft med missfall och IVF var det ingen rolig läsning eller känslan man fick. Vi hade 30 grader hela veckan.

Här har det kräksnöat hela natten så vi vaknade insnöade imorse! Den glödande snöbollen är vår utebelysning på bakgården. Den brukar synas bättre, om jag säger som så. Det är sådana här dagar man tänker Why oh why flyttade jag från en hyreslägenhet? Eller göra som den här killen. Åka längdskidor mitt inne i stan till jobbet. Snart februari gott folk! Alltså JONATHAN, JAG SER LJUSET! How was your day? .

Nu börjar tyvärr många semestrar ta slut och klinikerna öppna efter sommaruppehåll. Många av er är säkert i startgroparna för en ny behandling. Då passar jag på och gör lite reklam för våra fantastiskt givande träffar för ofrivilligt barnlösa. Det finns träffar runt om i landet för både primärt och sekundärt barnlösa. Hör gärna av er till antingen Barnlängtan. Till sist har vi de.

Känslor, känslor, känslor. Nu har vi kommit hem från vår utlandsresa. Vi hade det jättebra med mycket sol och värme. Och det bästa av allt, jag lyckades till stor del koppla bort tankarna kring barnlösheten och levde där och då. Trodde att resan skulle fylla på min energi och ork men så blev det tyvärr inte. Snart semester och mer väntan. Lilla jag och min längtan.

Sist och slutligen tror jag de jobbiga känslorna beror på att jag är trött. Jag skulle kunna sova hur mycket som helst just nu, känns det som. Nästa vecka har vi semester, så det känns skönt. Nästa ultraljud tror jag får bli på en privat mottagning, fastän vi måste åka till en annan stad. Vägen hit har varit lång och krokig, så vi vill ha en läkare som är professionell, engagerad och trygg.

Om livet i stort, men mest om vår ivf-resa. Notering, ingen brasklapp! 27 juni, 2015. I dag för ett år sedan. Det där två rosa strecken på graviditetstestet. 41 veckor senare kom han. Eller kanske är jag lagad? Total eufori. Det mest fantastiska och underbara. Det är att få älska en liten, liten människa så att det gör ont. Det är att få vara en familj.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Min kropp har sagt stopp och det med besked. I tisdags vaknade jag och mådde riktigt dåligt med massa värk, ont i magen och huden smärtade vid minsta beröring precis som när man har feber, har ni upplevt det förresten eller är det bara jag som får så? Jo då jag lever! Sen vaknade jag vid 5 i morse så då blev det.

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma, så småningom kampen efter ett syskon. Det underliga är att jag har ganska mycket molvärk idag.

En blogg om viktnedgång som medel för att få bli gravid. En fantastisk liten kille! Vi hade en normal förlossning och allting gick bra. Vi mår bra, läker ihop lite varje dag, och lär känna varandra.

Jag har officiellt semester! Och jag njuter redan, även fast det knappt gått 24 timmar sen jag lämnade kontoret. Lusten kommer tillbaka och ger mig kraft och ork. ork att göra sånt som jag inte orkat på ett tag. som att baka! Eller hjälpa till och bara barnvakt. Ikväll blir det bio med våra bästa vänner och innan idag var vi på utflykt med andra vänner. så lyxigt! Nu jäser bullarna och snart sprider sig doften av nybakat i. sa jag att jag njuter! Tisdag 21 juli 2015.