I bland kan även det enklaste vara det svåraste. Här bloggar jag om vår barnlöshet, upprepade missfall, misslyckade IVF-försök, känslor, sorg, barnlängtan och nu äntligen adoption. 9 augusti, 2015 in Adoption. Livet och vardagen rullar på, mat, sömn, lek och bus, städa, tvätta, handla.

Tankar, sorger och segrar på min resa mot att bli en frivilligt ensamstående mamma. Dagarna rullar på och jag njuter av semestern.

Vi gör allt för att vår familj ska bli fler. Jag är i någon form av ett ingenmansland. Jag hör inte hemma någonstans. Jag har avskärmat mig från allt umgänge under en väldigt lång tid nu. Jag har fortfarande några vänner kvar. Hur som helst så är barnet kommet till världen. Vi har fortfarande inte pratats vid. Jag har förmedlat mina gratulationer. Men inte mycket mer än så. Hon var min bästa vän. Vem kan man öppna sig för? Anting.

Sist och slutligen tror jag de jobbiga känslorna beror på att jag är trött. Jag skulle kunna sova hur mycket som helst just nu, känns det som. Nästa vecka har vi semester, så det känns skönt. Nästa ultraljud tror jag får bli på en privat mottagning, fastän vi måste åka till en annan stad. Vägen hit har varit lång och krokig, så vi vill ha en läkare som är professionell, engagerad och trygg.

Om att vara ofrivilligt barnlös men förälder. om en Ivf-resa, om kaos and vardag and helger and ljusglimtar, om otur och leenden. Jag har börjat skriva i en annan blogg. Vet inte varför men det blev bara så. Labbstorken har nog gjort sit. Idag för fyra år sedan.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Min kropp har sagt stopp och det med besked. I tisdags vaknade jag och mådde riktigt dåligt med massa värk, ont i magen och huden smärtade vid minsta beröring precis som när man har feber, har ni upplevt det förresten eller är det bara jag som får så? Jo då jag lever! Sen vaknade jag vid 5 i morse så då blev det.

I natt hade jag mycket mensvärk och i morse kom mer mer blod. Nu var det också färskt blod. Jag bestämde mig för att sjukskriva mig och ringde kliniken. Det fanns en ledig tid idag så vi åkte snabbt iväg. Det var helt tomt i min livmoder. Helt tomt! Jag fick ta blodprov och mitt HGC-hormon var nästan nere på 0. Läkaren tror att jag har fått ett tidigt missfall, förmodligen precis efter att det fäst. Det är så himla jobbigt! 3 mars, 2015.

En blogg om den ibland långa krokiga resan, för att få ett barn och därmed bli en komplett familj. I onsdags begav vi oss upp till Norrland. Första natten spenderade vi hos min väninnas pappa och dagen efter begav vi oss till campingen. Tälten var redan uppsatta så det var bara att packa upp och och bege sig in på festivalområdet. Vad gäller tema så är jag .

Om längtan efter att få höra små barnfötter komma tassande och den något omtumlande resan dit. Och lite om mitt liv i övrigt med hundar, hus och andra intressen. Och att jag slipper mens under vår vecka i Grekland nästa vecka! Man får vara glad för alla små saker i livet. Och jag vet inte, jag vill inte ha nåt planerat .

Jag tänker inte berätta nästa gång. Jag tänker inte berätta nästa gång för släkt och vänner att vi ska göra en till ivf. Jag ångrar så att jag berättade sist för vissa människor. Bland annat hon jag skrev uppsatsen med. Och även en annan nära vän som är väldigt frågvis. Jag förstår att det är hennes sätt att visa att hon bryr sig och att hon är nyfiken. Men för mig var det bara stressande och jobbigt.